Vårt behov av arbete

Såg en kul annons på Blocket.se härom dan. Det var Magnus som annonserade ut sig själv.

Han hjälper dig att lösa datorproblem via Skype. Och han är inte dyr, skriver han.

Klicka här:

Slutsats? Det är inte nöden som är uppfinningarnas moder. Det är lusten att arbeta. Eller insikten att man måste försörja sig? Om det handlar en dagsaktuell debatt.

Så här kring 1 maj talas det mycket om ”rätten till arbete”. För egen del är jag allergisk mot det sättet att se på arbete. Åtminstone tycker jag att man bör problematisera parollen.
Kalla mig gärna gammeldags, men jag är uppfostrad i en arbetarrörelsetradition där arbete är en skyldighet – inte i första hand en rättighet.

Rättigheter kan man som bekant avstå från. Överlåta till andra. Det är vad lata människor spontant gör. De tycker att eftersom arbete är en rättighet, så avstår de gärna det till någon stackars arbetssam medmänniska.

Överdriver jag? Knappast. Somliga säger det rakt ut:

”Medborgarna måste i första hand kräva försörjning av staten, inte sysselsättning”. Det skrev Adrian Engström, poet och medlem i SALO – ”Sveriges anställningslösas landsorganisation” på debattsajten Newsmill härom veckan. Och hans slutsats är enkel:

”Jag vill inte arbeta och bör få betalt för det”

Se här:

Sorry Adrian, jag har inte lust att försörja dig. Eller någon annan som inte vill arbeta. Att försörja sig själv är en skyldighet och det tror jag att de allra flesta människor instämmer i. Det finns naturligtvis undantag. Människor som inte kan – även om skulle vilja – försörja sig själva. Sjuka, gamla, barn.

Men det är inte det saken handlar om. Att dela på det nödvändiga arbetet är en grundprincip i ett demokratiskt samhälle. Det är inte meningen att några ska arbeta och några ska leva på andras arbete. Det var därför arbetarrörelsen en gång i tiden krävde ”8 timmars arbetsdag, 8 timmars vila, 8 timmars sömn”.

För alla – även för de rika i samhället som inte behövde arbeta för att försörja sig. Eller de som av andra skäl föredrog att sitta på parkbänken – medan de överlät sin ”rätt” att arbeta på andra.

Har jag rätt eller har jag rätt?

Skriv gärna, så fortsätter vi debatten. Skriv till peppe.engberg@gmail.com